Foto: Heiko Purnhagen
Niklas Barnö - trumpet
Roland Keijser - saxofoner, flöjt,
Joel Grip - bas
Raymond Strid - trummor
Saxat ur i OJ 3/ 2010: Under de två-tre sista åren av 1960-talet ledde tenorsaxofonisten Roland Keijser en kvartett där hans finurligt vackra, asymmetriska melodier var utgångs- och samlingspunkter i en bred väv med stora, fria ytor för improvisation. Musiken hade ett vänligt och ofta litet eftertänksamt tonfall, blev gärna ömsint romantiskt men stod ändå öppen för motstridiga rörelser och stegrad energi. 1970 hade gruppen utökats, bytt namn till Arbete och Fritid och musiken förändrats, och några år senare slutade Keijser framträda som musiker. Sedan han återkom på 1980-talet har han rört sig inom ett brett musikaliskt fält. Härom året hörde jag honom på Glenn Miller Café spela fritt improviserat på duo med trumslagaren Raymond Strid, lidelsefullt och kongenialt. Ikvartetten Kege Snö tillkommer trumpetaren Niklas Barnö och basisten Joel Grip, och cirkeln är på något sätt sluten. Här kommer en del av hans gamla låtar till användning igen jämte en del nya i en repertoar som också innehåller bidrag av Barnö. De spelas med en litet nervös energi, som får extra laddning av Strids klangrika och dynamiska spel på trummor och cymbaler, och av Grips fria och kraftfulla bas. Keijser och Barnö spelar tveklöst med och mot varandra som i ett spirituellt samtal, kryddat av garv och samförstånd. Här ryms allt från fanfarliknande signaler till vad som kunde vara skärvor av svenska folkmelodier och rubaterade bebopslingor. Det är generös, omedelbar jazz utan koketterier, lätt att ta till sig och lätt att tycka om. Allt hålls ihop av Raymond Strid som med säker intuition vet att både stiga fram och ställa sig åt sidan. Glädjerik musik av den roligaste nya grupp jag hört i Stockholm på länge. Lars Westin
Kege Snö finns utgiven på: Umlaut Records
